annakanwar

Hej alla glada och trevliga! Jag har just smällt i mig en fajitasallad och några nuggets från Max. Gissa om jag är mätt. Sitter och försöker leta efter någon bra serie som jag kan börja titta på. Det är svårt att hitta någonting som kan ersätta DHW eller komma upp i klass med Grey's. För att inte tala om Simpsons på spanska...

"Om de är blommor kommer de att blomma.
Men blommor som inte får vatten kan aldrig blomma, de dör."

Saker jag inte gör:

Röker, snusar
Äter kött (bortsett från kyckling och fisk)
Använder puder
Springer efter folk

Okej anledningen till detta inlägg är förstås det sistnämnda. Jag springer inte efter folk. Nu är det väl ett undantag om det är en nära vän eller en familjemedlem men över lag så gör jag det inte. Jag tål inte när jag hör om människor som vill att andra ska visa att de bryr sig om dem genom att göra det ena eller det andra. Kom igen, det vet man ju. Att veta att någon tycker om en är någonting man känner. Tänk bara på när man är liten och känner på sig att någon i klassen har en liten crush på en. Man behöver egentligen inte få det sagt för att veta, man bara gör det.


Däremot kan ord förvirra känslor. För om man känner på sig att en människa tycker på ett sätt om en och sedan säger något annat, ja då blir man förvirrad helt enkelt. Till exempel om någon säger att den tycker om en men visar raka motsaten. Och sen kan vi ju ta det omvända, någon säger att den inte gillar en men gör allt som tyder på tvärtom. Därför har jag svårt att "bevisa" saker på begäran. När fasen gjorde någon det för mig? Svar - aldrig. Dessutom verkar den där "bevisbördan" aldrig ta slut. Om jag tycker en sak om någon eller någonting kan jag nästan svära på mina närmsta vet vad som försigår i mitt huvud, annars känner de mig inte och står mig förmodligen inte så nära som de tror.

Bara jag tänker på det känns det precis som om jag tagit en stor tugga av en citron. Jag kan slå vad om att jag även gör en passande grimars till mina känslor. Ah, jag blir så less. Gott folk. Försök aldrig tvinga någon att springa efter er i det syftet att ni tror att det kommer att tycka bättre om er. Det är fel, man blir less, irriterad, trött, less igen och det kommer att ligga er i fatet.

"Den som gräver en grop åt andra
faller ofta själv däri"

Och inte nog med det...
Gropen kanske blir så otroligt
megastor att den som fallit i
inte ens kan ta sig upp.
Tänk på det.

"Vem är jag för dig?
"Du är en del av mig."

Det är inte okej att någon bestämmer sig för att döda min favoritkaraktär i Desperate Housewives. Efter varje avsnitt som han varit med kan jag inte undgår att tänka hur manlig och perfekt han är och nu är det förstört. Absolut inte okej.

Sitter och läser gamla dikter som alla 10-åringar hade ute på sina presentationer på first class då man var liten. Jag minns att jag tyckte att många av dem var otroligt bra men nu! De är på svenska, deprimerande, förutsägabara, inte särskilt djupa och otroligt opoetiska. Okej här komma dem - le.

Hey! Jag vet, vi rimmar på själ... Hmm... Skäl!

"Leende ögon, gråtande själ.
Du bär en mask, vad har du för skäl?
Jag älskar dig för den du är,
inte för masken du bär."


Tyck synd om mig...

"Ett litet hjärta står ensamt och gråter.
Sårat många gånger, men ändå det förlåter.
Sliter i det gör många, de bara tar och tar.
Ändå står alltid detta lilla hjärta ensamt kvar.
Lurat av många, de leker med det lätt.
Men aldrig att någon vill behålla det på något konstigt sätt.
Varför vara med i leken, när man inte reglerna kan?
Varför tro på den kärleken, som sägs vara sann?
Varför leka med andras hjärtan när man har var sitt?
Varför är detta lilla ensamma hjärta just mitt?"


Jättehäftig då man var liten och knappt kunde engelska

"To young to die
to old to cry
to much inlove
to say goodbye."


Den här har jag hört "live" men med lite annorlunda slut. Snutt!

"Gå bakom mig
Gå framför mig
Gå var du vill älskling
Men gå inte ifrån mig."

Jag är väldigt auditiv. Det innebär att jag lär mig lättast genom att lyssna och jag är det nästan genomgående i allt jag gör. I skolan kunde jag citera ur lärarnas föreläsningar, då jag ska spela piano lär jag mig snabbast om jag får höra hur det ska låta och då jag ska plugga vill jag gärna att någon förhör mig och förklarar högt med ord sådant jag inte förstår. Om jag ska läsa själv tappar jag lätt fokus och tänker på något helt annat.


Ofta kan jag fråga mina vänner vad någon har sagt exakt exakt exakt för jag är en duktig lyssnare och kan i princip komma ihåg vad människor har sagt exakt. Därför förvirrar det mig oerhört mycket då jag möter människor som förklarar saker för mig exakt men sedan nästan dag, eller inte ens det, utan redan nästa timme ändrar sig och säger något annat. Det är som om man ska spela ett spel där båda har förstått reglerna men mitt under spelets gång ändrar sig ena deltagaren, bestämmer nya regler och antar att den andre spelare ska ha förstått dem bara sådär utan förklaring. Hur orimligt är inte det?! Men jag vet att jag inte glömmer vad jag hör - både det som är bra men framför allt det som är dåligt.

God morgon världen och god morgon mitt soliga Skellefteå! (?) Igårkväll efter att jag hade bestämt mig för att sova upptäckte John att Shuetter Island gick på TV. Han frågade om jag hade ett den, vilket jag svarade att jag inte hade. I sin iver att få allmänbilda mig inom filmens värld slog han därför på den på datorn och sa att jag skulle se den. Med halvt slutna ögonlock började jag se denna briljanta film och guess what! Jag såg klart hela filmen och kommer med all säkerhet att också få spendera hela dagen med halvt slutna ögonlock - är grymt trött. Vill helst av allt ligga kvar i sängen he på Simpsons och vila...

"If you knew how happy you are making me
I've never thought I'd love anyone so much"

-God natt-

Pratade med min finaste lilla sámigirl Eva-Karin i en timme igår. Just nu sitter jag och övar gospellåtar, tittar på TV och skriver detta trevliga inlägg. Senare idag ska jag fixa det sista på mitt CV och sedan imorgon ska jag ringa runt och kolla om någon fortfarande tar emot CV:n. Sega jag. Annars är det väl inte hela världen.

Förutom det ska jag till Bursiljum, pallra mig iväg till träningen och be för ett bättre väder. Jag är less på snön, kylan och allt det andra som hör vintern till. Men före allt detta ska jag gå och dricka mitt favoritkaffe.

Igår hade vi alltså vårat fjärde café. Som vanligt var jag dödsnervös och ville helst av allt åka hem och kräkas. Men igår gjorde jag dock ett stort framsteg. Genrepet gick nämligen jättebra och till nästa café ska jag försöka ge järnet från start också då det verkligen gäller. För mig fungerar inte den där klyschan om att det ska gå dåligt på genrepet för att det senare ska gå bra på själva konserten. Går det dåligt på genrepet känner jag mig snarare värdelös och gör ett ännu skakigare uppträdande men den här gången är nog första gången jag kan säga att jag är mycket mer nöjd än missnöjd. Det känns bra.


Sedan finns det andra saker som känns mindre bra t. ex att AIK förlorade. Det får mig att känna mig sjuk imorgon. Och så är det den där ångestklumpen i magen som vägrar att gå bort och all ilska, frustration och ledsamhet. Men som en klok vän till mig sa "fokusera på det positiva".